swingersliv.blogg.se

Vår resa från nyfikna till swingers...

Ta hand om det du har.

Kategori: Allmänt

 
Han skriver.
 
Jag tänkte ta ett kliv in i ett minfält och skriva om mina tankar om otrohet.
 
Jag måste då börja med att skriva att både jag och Prinsessan har levt i tidigare relationer där sex inte fungerat. Vad anledningarna har varit till det är uppenbart med en backspegel till hjälp, bristande respekt och kärlek. Grundstenarna för en fungerande relation.
 
Så därför är det svårt för oss att döma någon för hur de lever sina liv. Vi vet båda två hur livet ter sig när sexet inte fungerar. Det blir en ond cirkel som alltid har ett slut på ett eller annat sätt. Prestige sätter käppar i hjulet och den övergår snabbt till ironi och bråk.
 
Däremot så vill jag ändå skriva till dem som har en kvinna eller man där hemma som ni verkligen älskar genuint. De trevliga människor som ibland skriver till oss och frågar på ett fantastiskt sympatiskt sätt om de får träffa oss. De som skriver att de har en underbar kvinna (eller man) hemma, men som inte är på samma plats sexuellt som de är, eller inte är intresserad av samma utsvävningar.
 
Så här ser jag på den saken:
 
Om man har en partner som man älskar genuint, så väntar man in honom eller henne. Det är samma sak som om jag och Prinsessan skulle vara ute och vandra i fjällen och hon skulle bli trött. Det är klart att jag sätter mig ner med henne och väntar. Hon vet att jag kommer att vänta i evigheter på henne. Att bli sur eller arg kommer bara göra att hon säger nej till nästa fjälltur och kanske i förlängningen inte ens vill resa tillsammans längre. Har hon inte lust att gå längre så vet hon att jag skulle bära henne vart hon vill. Men jag kommer aldrig att lämna hennes sida.
 
Om vi kommer till ett berg som inte jag skulle våga klättra uppför, så skulle Prinsessan välja en annan väg tillsammans med mig som vi båda skulle våga oss på. Hon skulle inte lämna mig ensam medan hon klättrade iväg. Skulle vi komma tillbaka till samma berg senare, så kanske jag har samlat mod att våga. Men inte om hon lämnat mig för en egen klättertur. Jag skulle bara bli sur om hon tjatade hål i huvudet om att jag är så tråkig klättrare och aldrig vill klättra som hon.
 
Jag är övertygad om att alla människor som älskar varandra genuint, också respekterar varandra trots brister och olikheter. Detta gör att om kärleken verkligen finns där, så måste man fråga sig om det är rätt att vara så egoistisk att man lämnar den man älskar och för egna äventyr. Är den resan verkligen så viktig, så är det väl bättre att lämna partnern och resa själv istället för att resa hemligt eller rent av fly.
 
Vill du att din respektive skall följa med dig på en resa, så måste du ha respekt för att han eller hon kanske inte har samma resvana, inte kan segla eller klättra i berg, är lite rädd och ibland inte alls vill resa till vissa ställen. Kan du inte respektera detta, så kommer du aldrig få honom eller henne som reskamrat.
 
Så utan att låta som en fånig relationsrådgivare, så är det bättre att lämna det som inte fungerar och söka upp det som fungerar. Men finns det förutsättningar till något bra, så skall man vårda det på samma sätt som en fantastisk träbåt. Täta, slipa, putsa, feja och måla hela tiden, för annars sjunker den. Väntar man för länge så går det inte laga skutan. Den är rutten och det är bara färgen som håller ihop skrovet. Så kan du inte ta hand om din skuta så är det bättre att du lämnar den till någon som vill älska och vårda henne.
 
Men när hon strålar i all sin prakt så seglar hon bättre än någon av de andra plastbåtarna, trots sina brister och trots att hon knarrar lite och motorn puffar lite. Alla vänder sig om efter en vacker träskuta som hennes ägare har älskat och vårdat. Det är din träbåt, precis som du vill ha henne. Du kan ta dig genom alla de sju haven om du bara lär dig att segla henne respektfullt och försiktigt.
 
Vem som helst kan köpa en plastbåt, men du måste ha passion för att kunna ta hand om en träskuta...
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: