Han skriver.
För ett år sedan ungefär, så gick jag till en butik som säljer en massa roliga prylar. Där införskaffade jag en "Clone a Willy". Det vill säga ett kit hur man gör en avgjutning av sin egen kuk till sin älskling.
Sagt och gjort.
Snart traskade jag med bestämda steg hemåt med kassen i handen. Jag hade en plan av att Prinsessan skulle få den som en liten överraskning.
Jag trodde kanske i min naiva värld (som inte gjort så många avgjutningar i mina dagar) att det bara skulle vara att stoppa in kuken i en massa, dra ut den och sedan fylla på med gummimassan och låta den stelna. Men så lätt var det inte.
Här pratar vi inte den "lilla kemilådan med 101 trevliga små experiment", utan vi pratar "Inte långt ifrån Nobelpriset i kemi".
Jag vecklade upp instruktionen som var skriven på ett enormt papper och vikt på ett sätt som innebar att om man väl vikt upp det, så kan man aldrig vika ihop det på detta genialiska sätt en gång till.
Jag letar mig fram bland olika språk och hittar till slut något som liknade Svenska. Dock hade den som författat denna instruktion tyckt att svenska, norska och danska kunde samsas om samma språk, vilket gjorde det än svårare att förstå.
Jag satte mig och läste igenom hur allt skulle blandas, i vilken ordning och vilken temperatur allt skulle ha.
Det var tydligt i instruktionen att när avgjutningsmassan väl blandats och placerats i röret så hade man bara kort tid på sig att trycka ner sin kuk med viss kraft i massan och hålla den där till dess att massan stelnat.
Jag hade klätt av mig och stod i köket och blandade ihop gjutmassan och fyllde upp röret med massan och skulle (med kraft) trycka ner kuken i det, när jag märker att min kuk är lika intresserad av detta som om jag var inlåst med två storväxta homosexuella masters i en tortyrkammare.
Jag tog min lilla skrämda "guldfisk" och försökte väcka lite liv i honom med hjälp av den ena handen. Den andra handen höll krampaktigt ett rör fyllt med gjutmassa som sakta stelnade.
När jag står där i köket med byxorna nere vid fötterna och runkar frenetiskt min slaka kuk, kommer jag på att jag inte dragit ner persiennerna. Naturligtvis hjälper inte detta mina försök att väcka "den lille förädaren" till liv. Hade det varit en film så hade de begärt in elchock, men nu hade jag bara min ena hand till hjälp. Stressen pockade på samtidigt som en granne kunde gå förbi fönstret när som helst och se denna "sexgalning" stå och runka i köket.
När stackaren hade blivit skakad och hotad till en storlek som jag kunde acceptera (hade nog kunnat skaka fram ett par centimeter till om jag haft tid) så tog jag ett hårt tag om honom och tryckte ner honom stressat och "kraftfullt" i (hoppades jag på) gjutmassan.
Problemet var bara att den hunnit stelna under tiden jag ryckte och drog i min vän, så det slutade med att jag lika gärna kunde försökt trycka min kuk genom bordsskivan.
Med en smärta som är lika svår för en man att beskriva som en kvinna har att beskriva smärtan vid en födsel, gick jag ner på knä och släppte röret som rullade iväg retfullt på golvet och höll mig om "originalet" med båda händerna. Det kändes som om jag ville skydda honom från allt ont som fanns i världen.
Mellan stönanden av smärta så lovade jag honom att han inte skulle behöva bli ett "numrerad litografi". Det får räcka med ett original.
När väl Prinsessan kom hem så berättade jag historien för henne. Istället för att tycka synd om mig och min kompis, så skrattade hon så mycket att hon till slut låg i fosterställning på golvet och ålade som en mask.
Jag förstår mig inte på henne ibland... Det gjorde ju ont ju... Det var inte ens kul...
Men igår så hittade jag den lilla vibratorn som skulle placerats i dildon innan den stelnat. Jag stoppade i ett batteri i den och den vibrerade som en gammal SAAB V4 till Prinsessans stora förtjusning.
Så imorse så skrek Prinsessan ut sin orgasm med hjälp av mitt original tillsammans med clonens vibrator. Vi gjorde som vanligt på ett lite annorlunda sätt.
